Vill du förstå vad en kortroman egentligen är och varför den har blivit så populär bland författare och läsare? Då har du hittat rätt. En kortroman, som också kallas novella eller ibland romanett, är en litterär form som placerar sig mellan den korta novellen och den mer omfattande romanen. Här får du veta hur formatet definieras, hur det har utvecklats genom historien och varför så många kända författare valt att använda just kortromanen för sina mest ikoniska verk.
Vad är en kortroman?
En kortroman är uppbyggd ungefär som en traditionell roman, med kapitelindelning och en tydlig berättarstruktur, men har betydligt färre sidor. Vanligtvis ligger längden på omkring 50–100 sidor, vilket gör den snabbare att läsa men tillräckligt djup för att skapa en stark läsupplevelse.
Internationellt definieras formatet ofta utifrån antalet ord, där exempelvis Science Fiction and Fantasy Writers of America räknar en kortroman som ett verk mellan 17 500 och 40 000 ord. Andra definitioner placerar gränsen mellan 15 000 och 40 000 ord. Det ger författaren gott om utrymme att bygga upp miljöer, karaktärer och handling utan att texten känns utdragen.
Kortromanens historiska utveckling
Kortromanens rötter går långt tillbaka i tiden och formatet har utvecklats i olika kulturer parallellt. I Italien under medeltiden började novellan växa fram som en tidig föregångare till kortromanen. Dessa berättelser byggde ofta på lokala händelser och kombinerade humor, politik och romantik. Författare som Giovanni Boccaccio, Franco Sacchetti och Matteo Bandello utvecklade genren och använde ofta ramhandlingar som band ihop flera korta berättelser kring ett gemensamt tema.
Under renässansen spreds formatet vidare i Europa. Geoffrey Chaucer introducerade novellan i England med sina berömda ”Canterbury Tales”, och William Shakespeare inspirerades ofta av italienska berättelser när han skrev sina pjäser. Senare, under 1700- och 1800-talen, blev kortromanen en viktig del av den litterära utvecklingen.
I Tyskland etablerades genren starkt med författare som Goethe, Kleist och Kafka, och under samma period började ryska mästare som Tolstoj och Dostojevskij använda kortromanen för att utforska psykologiskt djupa teman.
Kända kortromaner och deras författare
Det finns otaliga exempel på berömda kortromaner som än idag betraktas som mästerverk. Flera av dem används ofta som inspiration av författare och läsare som vill upptäcka formatets fulla potential.
Klassiker som formade genren
- ”En julsaga” av Charles Dickens
- ”Den gamle och havet” av Ernest Hemingway
- ”Djurfarmen” av George Orwell
- ”Möss och människor” av John Steinbeck
Kortromaner med psykologisk tyngd
- ”Förvandlingen” av Franz Kafka
- ”Ivan Iljitjs död” av Lev Tolstoj
- ”Skruvens vridning” av Henry James
Kortromaner i modern litteratur
- ”Frukost på Tiffany’s” av Truman Capote
- ”En apelsin med urverk” av Anthony Burgess
- ”Krönika om ett förebådat dödsfall” av Gabriel García Márquez
Dessa verk visar hur mångsidig kortromanen kan vara – från magiska världar och symboliska berättelser till djupt realistiska skildringar av mänskliga relationer.
Varför kortromanen lockar läsare
Det finns flera anledningar till varför kortromanen har en stark plats i litteraturen. Dels ger formatet en mer koncentrerad upplevelse än en lång roman, vilket passar dig som vill få en hel berättelse utan att ägna veckor åt läsningen. Dessutom ger det författaren frihet att experimentera med teman, stilar och strukturer på ett sätt som ibland kan vara svårare i längre verk. Om du letar efter något som kombinerar novellens intensitet med romanens djup är en kortroman ofta det perfekta valet.