Vad är en novell?

Innehåll

En novell är en kort skönlitterär berättelse på prosa som kretsar kring en enda central händelse, ett fåtal karaktärer och ett avgränsat tidsförlopp. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder nyhet, och formen etablerades som litterär genre när Giovanni Boccaccio skrev Decamerone i mitten av 1300-talet. I dag är novellen en levande genre med rötter i muntligt berättande och med mästare som Anton Tjechov, Guy de Maupassant, Edgar Allan Poe och Alice Munro.

Novellen är inte bara en kort roman. Den är en egen konstform med egna lagar. Där romanen breder ut sig och låter karaktärerna utvecklas över tid, koncentrerar novellen sig på ett ögonblick av insikt eller förändring. Slutet kommer ofta som en vändpunkt eller en oväntad poäng, och allt onödigt har skalats bort. Det är en form som kräver disciplin av författaren och uppmärksamhet av läsaren.

Snabbfakta om novellen
Ord: från italienskans novella, nyhet. Genrens upphovsman: Giovanni Boccaccio, Decamerone (1349 till 1353). Längd: vanligen mellan 1 och 50 sidor, typisk normalnovell 8 till 30 sidor. Kännetecken: kort tidsförlopp, få karaktärer, en central händelse, ofta vändpunkt och slutpoäng. Skillnad mot engelska: en novel är på engelska en roman, en short story är en novell. Nobelpris: Alice Munro fick 2013 nobelpriset i litteratur för sin novellkonst.

Vad är en novell? Definition och avgränsningar

En novell är en kort, sammanhängande skönlitterär text på prosa. Den berättar en avgränsad historia med en tydlig början, mitt och slut, men gör det inom så få sidor att läsaren ofta kan ta del av hela texten i ett enda sammanhang. Till skillnad från romanen, som kan svepa över decennier och dussintals karaktärer, fokuserar novellen på ett begränsat skeende.

Det finns ingen exakt standardlängd. En kortnovell kan vara så kort som tre sidor, medan en längre novell sträcker sig mot femtio sidor. Det som verkligen definierar formen är inte sidantalet utan koncentrationen. En novell handlar typiskt om en enda händelse, utspelar sig på en eller ett par platser, sträcker sig över kort tid och kretsar kring några få personer. Författaren har inte utrymme för sidospår, breda miljöskildringar eller långsam karaktärsutveckling. I stället tvingas varje mening bära mening, och varje detalj måste tjäna helheten.

En vanlig källa till förvirring är förhållandet mellan svenska och engelska. På engelska betyder novel roman, inte novell. Den engelska motsvarigheten till en svensk novell är short story. Förväxlingen kan göra det knepigt att navigera i internationella litteraturdiskussioner, särskilt när man läser om författarskap i översättning. Skillnaden mellan novell och roman som litterär form handlar dock inte bara om längd, utan om hur berättelsen är uppbyggd.

Novellens typiska kännetecken

Genom århundradenas lopp har novellen utvecklat en uppsättning återkommande drag. Inte alla noveller har alla dessa egenskaper, men de flesta använder sig av flera. Tillsammans skapar de en form som skiljer sig från romanen, dikten och dramat.

Den klassiska novelldramaturgin följer i grova drag den dramaturgiska kurvan, men i komprimerad form. Anslaget är snabbt, presentationen kortfattad, fördjupningen sker direkt genom handling snarare än beskrivning, och konflikten tornar upp sig i takt med att läsaren får mer information. Vändpunkten kan ligga sent i texten och avgöra hur hela berättelsen ska tolkas.

Novellens historia

Berättartraditionen är äldre än skriftspråket, och korta muntliga berättelser har funnits i alla kulturer. Som litterär genre med egen form och egna konventioner föds dock novellen i renässansens Italien.

Decamerone och genrens grundläggning

Giovanni Boccaccio (1313 till 1375) räknas som den europeiska novellens fader. Mellan 1349 och 1353 skrev han Decamerone, en samling om hundra noveller. Titeln betyder tio dagar på grekiska och syftar på den ramberättelse som ger samlingen dess struktur: sju unga kvinnor och tre män flyr från det pestdrabbade Florens till en avskild egendom i Fiesole utanför staden. Där berättar var och en av dem en historia per dag under tio dagar, sammanlagt hundra noveller.

Decamerone gav novellgenren tre saker som följt med ända sedan dess: ett kort omfång, en central händelse och ofta ett överraskande slut. Boccaccios berättelser är realistiska, ofta humoristiska, och vågar ta upp sexuella och samhällskritiska teman som var ovanliga för sin tid. Verket öppnade dörren för en litterär form som kunde behandla vardagsliv och människors svagheter med samma allvar som den höglitterära poesin.

Renässans och tidig modern tid

Efter Boccaccio fick novellen efterföljare i flera europeiska litteraturer. Drottning Margareta av Navarra publicerade postumt Heptameron 1558, tydligt inspirerad av Decamerone. I Spanien skrev Miguel de Cervantes, mest känd som författare till Don Quijote, novellsamlingen Sedelärande berättelser 1613. Under 1600- och 1700-talen tappade dock novellen i status. Genren glömdes inte bort, men den togs sällan på allvar som självständig konstform.

1800-talets renässans

Under 1800-talet upplevde novellen en stor renässans. I Tyskland var det romantikerna som lyfte fram formen på nytt, med författare som E.T.A. Hoffmann, Heinrich von Kleist och Ludwig Tieck. I Frankrike skrev Alfred de Musset och Guy de Maupassant. I Ryssland gav Nikolaj Gogol genren ny kraft, och senare under seklet skapade Anton Tjechov några av världslitteraturens mest hyllade noveller.

Det är också nu som de två huvudtraditionerna inom novellgenren tar form. På den ena sidan står den anekdotiska poängnovellen med tydlig vändpunkt och slagkraftigt slut, exemplifierad av Maupassants Smycket från 1884. På den andra sidan står den lyriska stämningsnovellen där känslan och atmosfären är viktigare än yttre dramatik, mest känd genom Tjechovs noveller, exempelvis Att få sova från 1888. Båda traditionerna har fortsatt parallellt in i vår egen tid.

Edgar Allan Poe och den amerikanska novellen

I USA blev Edgar Allan Poe (1809 till 1849) den moderna novellens viktigaste teoretiker. Han formulerade 1842 en inflytelserik teori om novellen som hävdade att den korta berättelsen skulle utformas så att läsaren kunde ta del av den i ett sammanhang och bli helt uppslukad av en enda stark stämning eller effekt. I noveller som The Tell-Tale Heart från 1843 och The Cask of Amontillado från 1846 demonstrerade han metoden. Poe lade grunden för både skräcknovellen och kriminalnovellen, och hans efterföljare Arthur Conan Doyle förde kriminalnovellen vidare med sina berättelser om Sherlock Holmes.

Modern tid

Under 1900- och 2000-talen har novellen fortsatt utvecklas i många riktningar. Den kanadensiska författaren Alice Munro tilldelades 2013 nobelpriset i litteratur för sin novellkonst, en milstolpe som befäste formens status. Andra moderna mästare inkluderar argentinaren Jorge Luis Borges med sina filosofiska noveller, amerikanen Raymond Carver med sin kärva minimalism och japanen Haruki Murakami med drömlika, surrealistiska kortberättelser.

Skillnaden mellan novell, kortroman och roman

Det är inte alltid självklart var gränsen går mellan novell och roman. Mellan de två formerna finns flera mellanstationer som har egna beteckningar och konventioner.

Skillnaden handlar inte bara om sidantal utan om litterär ambition och struktur. En novell ger ett intressant specialfall ur ett liv eller ett samhälle, ofta med färdigformade karaktärer som möter en avgörande situation. Romanen däremot strävar efter att ge en bredare tidsbild eller följa en människas hela utvecklingsgång. Som litteraturvetenskapen ibland uttrycker saken: novellen visar ett ögonblick av sanning, romanen visar en hel värld.

Novellsamling och antologi

Eftersom noveller är korta utges de sällan ensamma. Den vanligaste utgivningsformen är novellsamlingen, där en författare samlar flera noveller i en bok. Klassiska exempel inkluderar Boccaccios Decamerone, Maupassants samlingar och Hjalmar Söderbergs Historietter. När flera olika författares noveller samlas i samma bok kallas det istället för en antologi.

Vissa novellsamlingar binds samman av en ramberättelse, som de tio ungdomarna i Decamerone eller berättarsituationen i Tusen och en natt. Andra samlingar är mer löst hållna och bygger på tematiska samband eller bara på att de är skrivna av samma författare. Många av världens stora författare har debuterat med novellsamlingar, eftersom formen ger möjlighet att visa upp bredd och variation utan att behöva binda sig vid en enda lång berättelse.

Berömda svenska novellister

Sverige har en rik novelltradition. Här är några av de mest betydande svenska novellförfattarna och deras viktigaste verk.

• Hjalmar Söderberg: Hans samling Historietter från 1898 räknas som ett av den svenska novellkonstens stora verk. Söderbergs noveller är korta, eleganta och tematiskt täta, ofta med en avgörande slutpoäng som omformulerar hela berättelsen.
• Selma Lagerlöf: Hennes novellsamling Osynliga länkar från 1894 visade prov på den episka berättarkonst som senare skulle göra henne till världsnamn. Lagerlöfs noveller blandar realism och saga på ett sätt som blivit förebildligt.
• August Strindberg: Skrev både realistiska och naturalistiska noveller. Samlingen Giftas från 1884 och 1886 är kanske mest känd, ofta tematiskt provokativ och formellt djärv.
• Pär Lagerkvist: Nobelpristagaren 1951 skrev noveller med existentiella och filosofiska teman. Hans samling Onda sagor från 1924 visar formen från sin mest komprimerade sida.
• Kerstin Ekman: Är mest känd som romanförfattare, men hennes noveller har också uppmärksammats. Hennes texter rör sig ofta i gränslandet mellan natur, samhälle och inre liv.
• Sara Stridsberg: Tillhör den yngre generationen svenska novellister. Hennes texter är ofta lyriska och formellt experimenterande, med fokus på kvinnors erfarenheter och utsatthet.

Internationella mästare i novellgenren

Världslitteraturen har många stora novellister. Här är ett urval av de mest inflytelserika från olika tidsperioder och länder.

• Giovanni Boccaccio: Italiensk författare, novellgenrens fader. Hans Decamerone från 1349 till 1353 sätter standard för vad en novellsamling kan vara.
• Edgar Allan Poe: Amerikansk författare och teoretiker. Hans noveller The Tell-Tale Heart och The Cask of Amontillado är klassiker inom skräck- och kriminalnovellen.
• Guy de Maupassant: Fransk författare, mästare i den anekdotiska poängnovellen. Smycket från 1884 är hans mest kända novell.
• Anton Tjechov: Rysk författare, mästare i den lyriska stämningsnovellen. Hans noveller Att få sova och Damen med hunden har påverkat generationer av efterföljare.
• Franz Kafka: Tyskspråkig författare född i Prag. Hans noveller Förvandlingen och I straffkolonin har givit upphov till begreppet kafkaesk för det absurda och alienerande.
• Jorge Luis Borges: Argentinsk författare, mästare i den filosofiska novellen. Hans Fiktioner från 1944 bryter mot konventionella berättarregler.
• Raymond Carver: Amerikansk författare och företrädare för den minimalistiska novellen. Samlingen Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek från 1981 är hans mest kända.
• Alice Munro: Kanadensisk författare, nobelpristagare 2013. Hennes noveller har lyfts fram för deras psykologiska djup och formella precision.

Hur skriver man en novell?

Att skriva en novell skiljer sig från att skriva en roman. Det korta formatet ställer höga krav på koncentration och precision. Många författare har vittnat om att novellen ofta är svårare att skriva än man kan tro, just för att varje ord måste sitta exakt rätt. Här är några praktiska principer som många framgångsrika novellister följer.

Tips för att skriva en novell
Börja in medias res, mitt i händelseförloppet. Begränsa antalet karaktärer till två eller tre. Håll dig till en enda central konflikt eller händelse. Skriv färdigt utkastet och stryk sedan minst en fjärdedel. Varje detalj ska tjäna helheten, allt annat bort. Sikta på en vändpunkt eller insikt som omformulerar berättelsen. Avsluta starkt: novellens sista mening är ofta den viktigaste.

Många nybörjare gör misstaget att försöka skriva en roman i miniatyr, med många karaktärer och flera handlingstrådar. En novell fungerar bättre när den koncentrerar sig på en sak och behandlar den på djupet. Det gäller också att hitta rätt anslag. En stark inledningsmening drar in läsaren omedelbart, medan en svag inledning kan göra att läsaren tappar intresset innan novellen ens har kommit igång.

Novellen i vår tid

Trots att romanen länge har dominerat den litterära marknaden lever novellen vidare och blomstrar i nya former. Internet har gjort det enklare för noveller att hitta läsare, både genom litterära tidskrifter på nätet och genom plattformar som möjliggör direkt publicering. På sociala medier har dessutom mikrofiktion eller flash fiction vuxit fram, noveller på under tusen ord som ibland skrivs på några rader.

Samtidigt visar tilldelningen av nobelpriset till Alice Munro 2013 att novellen fortfarande räknas som en fullvärdig litterär konstform. Många samtida författare väljer formen för att den passar deras temperament eller för att de vill experimentera med struktur och röst. Novellen erbjuder en plats där det går att pröva en idé eller en känsla utan att binda sig vid en hel romans åtagande.

För Sveriges del har novellen också fått draghjälp av att flera stora författare har återvänt till formen mellan sina romanprojekt. Sara Stridsberg, Lina Wolff och Lyra Ekström Lindbäck är exempel på samtida författare som behandlat novellen som ett seriöst konstnärligt arbete, inte som en uppvärmning inför nästa stora roman.

Vanliga frågor om novellen

För den som vill fördjupa sig i novellen som genre finns flera utmärkta resurser. Litteraturbanken tillhandahåller fri tillgång till svenska klassiker, inklusive novellsamlingar av Hjalmar Söderberg, Selma Lagerlöf och August Strindberg. Svenska Akademien, som varje år delar ut nobelpriset i litteratur, har återkommande lyft fram novellister bland sina pristagare, senast Alice Munro 2013 vars novellkonst gav genren ny prestige i samtiden.

Henrik Åkesson

Henrik Åkesson är redaktör och skribent med flera års erfarenhet av digital publicering och faktagranskning. Han har ett stort intresse för samhällsfrågor, kultur och svensk historia och arbetar med att skapa lättlästa och välunderbyggda artiklar för en bred publik.

Till vardags utgår Henrik från coworkingmiljön The Castle i Gamla stan i Stockholm, där han följer nyhetsflödet och utvecklingen inom olika ämnesområden. Hans mål är att förmedla pålitlig information och göra komplexa frågor enkla att förstå för läsarna. När han inte arbetar ägnar han gärna tiden åt litteratur, fotografering och långa promenader i naturen.

Fler artiklar av Henrik