Innehåll
En berättelse om två städer är Charles Dickens tolfte roman och hans näst sista fullbordade verk. Den utkom som följetong i Dickens egen veckotidning All the Year Round mellan 30 april och 26 november 1859, fördelat på 31 veckoavsnitt. Romanen utspelar sig i London och Paris mellan 1775 och 1793, med den franska revolutionen som dramatisk bakgrund. På svenska har boken kommit ut under flera titlar: Två städer, Historien om två städer och En berättelse om två städer. Den första svenska upplagan publicerades 1869.
Boken är en av Dickens mest sålda romaner och räknas som en av världshistoriens mest sålda böcker, med över 200 miljoner exemplar sålda. Den är dessutom Dickens enda historiska roman vid sidan av Barnaby Rudge. Med sina berömda öppningsord och sitt rörande slut har den blivit en av världslitteraturens mest citerade verk.
Snabbfakta om En berättelse om två städer
Originaltitel: A Tale of Two Cities. Författare: Charles Dickens (1812 till 1870). Publicerad: 30 april till 26 november 1859 (följetong i All the Year Round), 1859 (bokform hos Chapman & Hall). Genre: Historisk roman. Antal kapitel: 45 i tre böcker. Tidsperiod i romanen: 1775 till 1793. Första svenska upplaga: 1869. Modern svensk översättning: Lily Ålund (Modernista). Försäljning: över 200 miljoner exemplar.
Romanens berömda inledning
Få öppningsmeningar i världslitteraturen är så välkända som den inledning Dickens skrev till denna roman. Den ramar in hela bokens tema om motsatser och dubbelhet på en enda lång parallellt uppbyggd mening.
Det var den bästa av tider, det var den sämsta av tider, det var visdomens tidsålder, det var dårskapens tidsålder, det var trons epok, det var otrons epok, det var ljusets årstid, det var mörkrets årstid, det var hoppets vår, det var förtvivlans vinter.
Charles Dickens, En berättelse om två städer, inledningen till kapitel I
Dickens använder parallellismen för att ställa de två städerna mot varandra och samtidigt antyda att hans egen tid på 1850-talet hade likartade motsättningar. Romanen kontrasterar genomgående London och Paris, frihet och förtryck, kärlek och hämnd, uppståndelse och död.
Handlingen i romanen
Romanen är uppdelad i tre böcker och 45 kapitel. Den följer ett antal sammanflätade öden under en period av aderton år, från 1775 fram till skräckväldets blodigaste skede 1793. Tre städer figurerar i berättelsen, men det är London och Paris som ger boken dess titel och tematiska tyngdpunkt.
Bok ett: Återkallad till livet (1775)
Romanen inleds i november 1775. Jarvis Lorry, en ålderstigen tjänsteman vid Tellsons bank, reser från London till Dover och vidare till Paris. Han ska hämta Lucie Manette, en ung kvinna som tror sig vara föräldralös. Hennes far, doktor Alexandre Manette, har just släppts ur Bastiljen efter aderton år som politisk fånge. Manette är psykiskt bruten och håller till hos sin tidigare betjänt Ernest Defarge och dennes hustru Madame Defarge, som driver en vinhandel i förorten Saint Antoine. När Lucie möter sin far för första gången sitter han och tillverkar skor, en sysselsättning han fördrivit tiden med under fängelsetiden. Lorry och Lucie tar honom med till England för att försöka återföra honom till livet.
Bok två: Den gyllene tråden (1780 till 1789)
Fem år senare, 1780, hålls en rättegång i London mot Charles Darnay, en ung fransman bosatt i England. Han anklagas för förräderi mot kronan. Darnay frikänns tack vare insatser av advokaten Sydney Carton, som påpekar att Darnay och Carton själva är så lika varandra till utseendet att vittnenas identifiering måste ifrågasättas. Både Darnay och Carton förälskar sig i Lucie Manette, som vittnar i målet. Darnay är en gentleman med stark moral. Carton är en cynisk och alkoholiserad jurist som lever ett bortkastat liv.
Lucie väljer Darnay och de gifter sig. Innan bröllopet avslöjar Darnay för doktor Manette att hans egentliga namn är Charles Evrémonde och att han är brorson till markisen St. Evrémonde, den franske aristokrat som lät spärra in Manette i Bastiljen aderton år tidigare. Darnay har medvetet bytt namn och lämnat sin fars och farbrors familj eftersom han avskyr deras grymma behandling av Frankrikes fattiga. Doktor Manette väljer ändå att välsigna äktenskapet.
Under tiden i Paris pyr revolutionen. Madame Defarge stickar tysta dödslistor över adelsmän som ska avrättas när revolutionen bryter ut. Hennes vinhandel blir samlingspunkt för revolutionärerna. Markisen St. Evrémonde dödas i sin sömn efter att hans vagn kört över ett barn i Paris fattigkvarter. Bok två slutar med att Bastiljen stormas den 14 juli 1789. Defarges leder folkmassan in i fängelset och bryter sig in i den cell där doktor Manette suttit fången.
Bok tre: Stormens spår (1792 till 1793)
År 1792 får Darnay ett desperat brev från sin gamle tjänare Gabelle, som fängslats i Paris av revolutionärerna. Darnay reser ensam till Frankrike för att hjälpa honom. Han fängslas omedelbart vid ankomsten som emigrerad aristokrat. Lucie, doktor Manette och deras lilla dotter reser efter honom. Doktor Manette har genom sina aderton år i Bastiljen blivit en hjältefigur för revolutionärerna och lyckas vid första rättegången få Darnay frikänd. Men Darnay grips på nytt samma kväll, denna gång anklagad av familjen Defarge.
Vid den andra rättegången avslöjas det fruktansvärda skäl som ligger bakom Madame Defarges hat. Hon är den enda överlevande från en bondefamilj som markisen St. Evrémonde och dennes bror brutalt utplånade. Doktor Manette skrev som ung läkare ett brev där han fördömde adelsfamiljen för deras illgärningar, och det brevet blev orsaken till hans egen inspärrning. Brevet har grävts fram av Defarge och läses upp i rätten. Darnay döms till döden i giljotinen som son och brorson till sina förbrytare.
Sydney Carton, som rest till Paris i hemlighet, får reda på att Madame Defarge planerar att också anklaga Lucie och hennes lilla dotter för konspiration. Carton utnyttjar sin slående likhet med Darnay. Han tar sig in i Darnays cell, drogar honom och låter smuggla ut honom som om han vore Carton själv. Carton tar Darnays plats i fängelset och går nästa dag till giljotinen. Madame Defarge dödas i en strid med Lucies trotjänarinna Miss Pross innan hon hinner anmäla resten av familjen. Romanen slutar med Cartons sista tankar.
Det är en mycket bättre sak jag gör nu än något jag någonsin gjort. Det är en mycket bättre vila jag går till än någon jag någonsin känt.
Sydney Cartons sista ord, kapitel 15, bok tre
Huvudpersoner och karaktärer
Romanen byggs upp kring ett mindre persongalleri än de flesta av Dickens andra verk. Han koncentrerar berättelsen kring några få men starkt tecknade karaktärer, som var och en bär en symbolisk vikt i romanens dragkamp mellan kärlek och hämnd.
| Karaktär | Roll och betydelse |
|---|---|
| Sydney Carton | Romanens egentliga huvudperson, en begåvad men alkoholiserad engelsk advokat. Förälskar sig olyckligt i Lucie Manette och offrar till slut sitt liv för att rädda hennes make. En av världslitteraturens mest älskade tragiska gestalter. |
| Charles Darnay | Fransk aristokrat som tagit avstånd från sin familj och lever som språklärare i London under bytt namn. Hans riktiga namn är Charles Evrémonde. Gifter sig med Lucie och förs senare till giljotinen för sin släkts brott. |
| Lucie Manette | Romanens kvinnliga huvudperson, doktor Manettes dotter och Darnays hustru. Symbol för kärlek, godhet och tröst, det Dickens kallar ”den gyllene tråden” som binder samman de andra karaktärerna. |
| Doktor Alexandre Manette | Lucies far, läkare som suttit aderton år i Bastiljen sedan han fördömt adelsfamiljen Evrémondes brott. Bryts ned men återhämtar sig genom dotterns kärlek. |
| Madame Thérèse Defarge | Romanens kvinnliga skurk, den ständigt stickande revolutionsledaren i Saint Antoine. Drivs av hat efter att hela hennes familj utplånats av familjen Evrémonde. Förkroppsligar revolutionens obevekliga hämnd. |
| Ernest Defarge | Madame Defarges make, vinhandlare i Saint Antoine och en av revolutionens ledare. Doktor Manettes tidigare betjänt. Mer tveksam än sin hustru till revolutionens excesser. |
| Jarvis Lorry | Ålderstigen tjänsteman vid Tellsons bank i London. Trofast vän till familjen Manette och förmedlande gestalt mellan de två städerna. |
| Miss Pross | Lucies engelska tjänarinna och beskyddare. Dödar Madame Defarge i en sista strid och förlorar därvid sin hörsel för alltid. |
| Markisen St. Evrémonde | Charles Darnays farbror, sinnebilden av det franska aristokratiska högmodet. Mördas i sin säng efter att ha kört över ett barn i Paris. |
| Jerry Cruncher | Tellsons banks budbärare, som vid sidan av sitt arbete utövar gravplundring. Tjänar som komisk avlastning i en annars mörk roman. |
| John Barsad | Engelsk spion och förrädare. Visar sig vara Miss Pross sedan länge försvunna bror, ett faktum som Carton utnyttjar för att tvinga honom att hjälpa till med fångbytet. |
Teman i romanen
En berättelse om två städer behandlar teman som återkommer hos Dickens men koncentreras här på ett ovanligt sätt. Den är hans mest stramt komponerade roman, med få sidointriger och en handling där varje detalj återkommer i bokens senare delar.
Uppståndelse och återfödelse
Doktor Manettes frigivning ur Bastiljen kallas i romanen att han blir ”återkallad till livet”. Återuppståndelsen återkommer på flera plan genom hela romanen. Charles Darnay räddas tre gånger från döden. Sydney Carton, som lever ett moraliskt dött liv, finner sin frälsning genom att offra sig för en annan. Även Jerry Crunchers gravplundring spelar in i temat på ett ironiskt sätt. Dickens lät den första delen av romanen heta just ”Återkallad till livet”.
Hämnd och dess gränser
Madame Defarges hämnd är moraliskt motiverad. Hennes familj förintades av familjen Evrémonde och hon har all rätt att hata dem. Men Dickens visar genom henne hur en rättfärdig vrede kan urarta till blint hat som inte längre skiljer mellan skyldig och oskyldig. När hon vill anklaga också Lucies oskyldiga lilla dotter har hämnden blivit lika grym som det förtryck som födde den. Romanen är på så sätt en varning mot revolutionens excesser, även om Dickens hade djup förståelse för dess orsaker. Liknande teman om social orättvisa återkommer i hans tidigare roman om Oliver Twist.
Dubbelgångare och spegelbilder
Hela romanen är byggd kring dubbletter. De två städerna, de två advokaterna Darnay och Carton som ser likadana ut, de två brevväxlande systrarna Lucie och Madame Defarge som båda förlorat sina fäder, de två rättegångarna mot Darnay, de två fängelsedömda som följer Carton till giljotinen. Dubbelgångarmotivet kulminerar i Cartons offer, där den moraliska antitesen mellan honom och Darnay upplöses i en enda gärning av kärlek.
Privata öden i världshistorien
Dickens hämtade inspiration från sin vän Thomas Carlyles bok The French Revolution: A History från 1837. Men där Carlyle skrev en stor politisk berättelse fokuserade Dickens på hur de stora skeendena slår in i enskilda människors liv. Bastiljens fall blir i romanen inte främst en politisk händelse utan en personlig katastrof för doktor Manettes familj. Romanen visar på så sätt att historien aldrig är abstrakt utan alltid bärs av enskilda människor med sina egna kärlekar och sorger. För en bredare bild av Dickens samtida samhälle hänvisar vi till vår sida om viktorianska eran.
Romanens historiska bakgrund
Dickens skrev romanen sjuttio år efter Bastiljens fall, alltså på ungefär samma avstånd som vi idag har till andra världskriget. Han gjorde grundlig research och lät enligt samtida källor skicka efter två vagnslaster med litteratur från sin vän Thomas Carlyle, vars trebandsverk The French Revolution: A History var det självklara referensverket. Dickens läste också franska memoarer från revolutionsåren.
Romanen utspelar sig under tre tydliga år: 1775 då doktor Manette släpps fri, 1789 då Bastiljen stormas och 1793 då skräckväldet under Robespierre och Den allmänna säkerhetens kommitté nådde sin höjdpunkt. Den period då Carton avrättas, sommaren 1793, är historiskt den mest blodiga: giljotinen användes då för upp till femtio avrättningar per dag i Paris. Dickens skildring av folkmassorna kring giljotinen, av sticksömnen som registrerar varje fallande huvud och av Tellsons bank som klamrar sig fast vid sina gamla affärsmetoder, är en sammansatt bild av en tid då både systemet och dess motståndare svalde sin egen mänsklighet.
Boken kom ut bara fem år innan Dickens dog, mitt i en personlig kris. Han hade just separerat från sin hustru Catherine efter tjugotvå års äktenskap, och inlett ett förhållande med den unga skådespelerskan Ellen Ternan. Han hade också grundat sin egen tidskrift All the Year Round efter att ha brutit med sina tidigare förläggare. Romanen blev publikationens första stora succé och dess upplagor mångdubblade snabbt försäljningen av Dickens tidigare tidskrift Household Words.
Filmatiseringar och adaptioner
En berättelse om två städer har filmatiserats minst nio gånger sedan stumfilmstiden. De flesta produktioner har valt att fokusera på Sydney Carton, vars självuppoffring är en av världslitteraturens mest filmatiska scener.
| Filmatisering | Detaljer |
|---|---|
| A Tale of Two Cities (1935) | MGM:s lyxproduktion regisserad av Jack Conway med David O. Selznick som producent. Ronald Colman gör en legendarisk insats som Sydney Carton. Elizabeth Allan, Edna May Oliver och Basil Rathbone i biroller. Filmen nominerades till två Oscars (bästa film och bästa klippning). Svensk titel: I skuggan av giljotinen. |
| A Tale of Two Cities (1958) | Brittisk Rank-produktion regisserad av Ralph Thomas. Dirk Bogarde gör en mer realistisk och nedtonad Carton. Christopher Lee spelar markisen St. Evrémonde, Donald Pleasence och Ian Bannen i biroller. 117 minuter, svart-vit. Svensk titel: I giljotinens skugga. |
| A Tale of Two Cities (1980) | Amerikansk TV-film regisserad av Jim Goddard. Chris Sarandon spelar både Carton och Darnay genom delad skärm. Peter Cushing som doktor Manette, Alice Krige som Lucie. |
| A Tale of Two Cities (1989) | Tvådelad miniserie producerad av ITV Granada. James Wilby som Sydney Carton, Xavier Deluc som Charles Darnay, Serena Gordon som Lucie Manette. Den mest verkfullständiga adaption som gjorts för engelsk TV. |
Christopher Nolans film The Dark Knight Rises från 2012 är tydligt inspirerad av Dickens roman. Folkets uppror, herrkapprymningar från fängelse och Bruce Waynes självuppoffrande slutscen följer mönstren från romanen, och slutmonologen om ”a far, far better thing” citeras direkt av Commissioner Gordon vid filmens avslutning. Berättelsens dramatiska struktur, från lugn inledning via politisk omvälvning till offrets klimax, följer det som beskrivs på vår sida om den dramaturgiska kurvan.
Romanens plats i Dickens författarskap
En berättelse om två städer är Dickens tolfte roman och föregicks av Lilla Dorrit (1855 till 1857). Den följdes av Stora förväntningar (1860 till 1861). Vid tidpunkten för publiceringen var Dickens 47 år gammal, etablerad som världens mest lästa engelskspråkiga författare och i färd med att grunda sin nya egna veckotidning. Boken hade redan från start syftet att rädda hans nya företag, och det lyckades. Vid det femte numret hade All the Year Round tredubblat upplagan jämfört med hans tidigare tidskrift.
Romanen avviker från Dickens vanliga stil. Den har färre karaktärer, mindre humor, och betydligt stramare struktur än hans övriga verk. Många Dickens-läsare räknar den till hans minst typiska böcker. Samtidigt har den nått en bredare läsekrets än någon av hans andra verk, delvis eftersom den ofta blivit en första Dickens för läsare som annars inte fastnat för hans långa hopflätade berättelser. Bland samtida kritiker var mottagandet polariserat. Vissa betraktade boken som hans mästerverk, andra avfärdade den som ojämn och stelt komponerad. Med tiden har den hävdat sig som en av de mest spelade och filmatiserade av hans romaner.
Centrala citat och scener
Romanen har bidragit med flera av världslitteraturens mest citerade rader. Här är de mest berömda ögonblicken och varför de fastnat hos läsare i flera generationer.
Inledningens parallellism
”Det var den bästa av tider, det var den sämsta av tider.” Få öppningsrader är så ofta citerade. Meningen fortsätter i en lång radda av motsatser och slutar med ”vi hade allt framför oss, vi hade ingenting framför oss”. Strukturen bygger upp en känsla av sammanflätade ytterligheter som genljuder genom hela romanen. Inledningen har använts som mall för otaliga senare författare och journalister.
Cartons sista monolog
Cartons inre monolog på vägen till giljotinen är en av de mest sentimentala scenerna Dickens skrivit. Han föreställer sig en framtid där Lucie och Darnay får leva ut sina liv i frid, där deras barn kommer att bära hans namn, och där han själv har en plats i deras hjärtan. Avslutningsraden, ”It is a far, far better thing that I do, than I have ever done”, är så känd att den citeras än idag i tal vid betydelsefulla tillfällen. Den används också i Christopher Nolans Batman-trilogi som direkt allusion till romanen.
Madame Defarges sticksöm
Bilden av Madame Defarge som sitter vid giljotinen och stickar varje dödad fiendes namn in i sitt mönster är en av Dickens mest minnesvärda gestalter. Sticksömmen blir både ett tysteknik som dödslista och en metafor för revolutionens obönhörliga väv. När hon stickar registrerar hon offer för en hämnd som tar ett sekel att förbereda och en sekund att verkställa.
Bastiljens stormning
Beskrivningen av folkmassans intåg i Bastiljen den 14 juli 1789 är en av Dickens mest virtuosa kollektivskildringar. Han växlar mellan helbilder av folkmassan och detaljer av enskilda människor: doktor Manettes tomma cell, Defarges hand som sträcker sig efter de hemliga papperna, kvinnornas knivar. Scenen påverkade synen på den franska revolutionen i den engelskspråkiga världen i över hundra år.
Hur bör man läsa En berättelse om två städer idag?
Romanen är en av Dickens mest tillgängliga för en modern läsare. Den är kortare än hans flesta andra verk, har en stramare berättarstruktur och mindre humor som kan upplevas föråldrad. Här är några råd för den som börjar.
- Läs i Dickens egen rytm. Boken skrevs som veckoavsnitt, så det är naturligt att läsa en eller två kapitel åt gången och låta dem sjunka in mellan sittningarna.
- Var uppmärksam på vem som är vem. Charles Darnay och Charles Evrémonde är samma person. Sydney Carton och Charles Darnay ser likadana ut. Manettes brev, som dyker upp i rättegången, ska du minnas från första boken.
- Notera Dickens språkliga rytm. Bokens öppning är skriven på blankvers under ytan, och Cartons monologer har samma drag. Romanen är skriven för att läsas högt.
- Läs Lily Ålunds översättning om du läser på svenska. Modernistas nyutgivning behåller Dickens rytm och bildspråk bättre än de äldre 1800-talsöversättningarna.
- Hoppa inte över första bokens första kapitel även om det känns långsamt. Allting från inledningens parallellism och Lorrys ensliga resa till begreppet ”återkallad till livet” ger eko genom hela romanen.
Bra introduktion till Dickens
En berättelse om två städer är ett av de bästa förstahandsvalen för den som vill prova Dickens. Den är hälften så lång som de flesta av hans andra romaner, har en tydlig och dramatisk handling och slutar med en av världslitteraturens mest minnesvärda scener. Romanen rekommenderas ofta i gymnasiet och på universitet, både för litterära kvaliteter och för dess historiska perspektiv på revolutionen.
Romanen i svensk litteraturhistoria
Den första svenska utgåvan av En berättelse om två städer kom 1869, tio år efter den engelska originalupplagan. Boken har sedan dess utkommit i flera översättningar och under tre olika titlar: Två städer, Historien om två städer och En berättelse om två städer. Den klassiska översättningen från 1962 har återkommit i flera nyutgåvor under följande decennier.
Modernistas nyutgåva i Lily Ålunds översättning räknas idag som den standardutgåva svenska läsare bör söka efter. Förlaget har också gett ut nya upplagor av flera andra Dickens-klassiker. Romanen har dessutom dramatiserats för svensk scen och radio vid flera tillfällen genom åren, ofta med tonvikt på Sydney Cartons förvandling från cynisk advokat till tragisk hjälte.
Vanliga frågor om En berättelse om två städer
När skrev Charles Dickens En berättelse om två städer?
Dickens skrev romanen under våren och sommaren 1859. Den publicerades som följetong i hans egen veckotidning All the Year Round mellan 30 april och 26 november 1859, fördelat på 31 veckoavsnitt, och kom ut i bokform samma år hos Chapman & Hall i London. Det är Dickens tolfte roman.
Vilka är de ”två städerna” i titeln?
De två städerna är London och Paris. Romanen växlar mellan dem för att kontrastera engelsk stabilitet mot fransk revolutionär omvälvning. Romanen utspelar sig huvudsakligen i de båda städerna mellan 1775 och 1793.
Vem är romanens egentliga huvudperson?
Sydney Carton räknas av de flesta läsare som romanens egentliga huvudperson, även om Charles Darnay och Lucie Manette har lika mycket text. Det är Cartons inre förvandling från cynisk alkoholist till självuppoffrande hjälte som driver romanens moraliska tema, och hans sista monolog avslutar boken.
Är romanen historiskt korrekt?
I huvuddrag är ramen historiskt korrekt. Bastiljens fall 14 juli 1789 är ett verkligt händelseförlopp. Skräckväldet under Robespierre 1793 är historiskt belagt. Tellsons bank, familjen Manette och familjen Evrémonde är dock påhittade. Dickens använde Thomas Carlyles The French Revolution: A History som sitt huvudsakliga referensverk.
Hur mycket har romanen sålt?
En berättelse om två städer har enligt flera källor sålt över 200 miljoner exemplar genom åren, vilket gör den till en av världens mest sålda romaner någonsin. Den hör konsekvent till topplistorna över historiens mest sålda enskilda böcker.
Vilken är den mest kända filmatiseringen?
MGM:s produktion från 1935 med Ronald Colman som Sydney Carton räknas av många kritiker som den mest hyllade. Den nominerades till två Oscars. Den brittiska Rank-produktionen från 1958 med Dirk Bogarde är dock kanske mer trogen originalet och uppskattas av engelska Dickens-läsare. ITV:s miniserie från 1989 är den mest verkfullständiga adaptionen.
Inspirerade romanen The Dark Knight Rises?
Ja, Christopher Nolans tredje Batman-film från 2012 är tydligt inspirerad av Dickens roman. Folkets uppror i Gotham City följer Bastiljens stormning, Bruce Waynes självuppoffring följer Cartons mönster, och Cartons berömda sista ord citeras direkt av Commissioner Gordon vid filmens slut.
Vilken är romanens berömda första rad?
Den berömda inledningen lyder: ”Det var den bästa av tider, det var den sämsta av tider.” På engelska: ”It was the best of times, it was the worst of times.” Meningen fortsätter i en lång parallellistisk passage och räknas till världslitteraturens mest citerade öppningsrader.
Läs mer om Charles Dickens och hans verk
- Stora förväntningar: Dickens roman om Pip, Estella och Miss Havisham
- David Copperfield: Charles Dickens favoritroman förklarad
- Oliver Twist: Dickens roman om föräldralösa pojken i Londons fattigkvarter
- En julsaga: klassikern som värmer hjärtat varje jul
- Viktorianska eran: livet, modet och samhällets dolda sanningar
- Vad är en roman? Definition och kännetecken
- Den dramaturgiska kurvan: hur en berättelse byggs upp
För den som vill fördjupa sig finns flera bra resurser. Encyclopaedia Britannicas artikel om A Tale of Two Cities ger en koncis akademisk introduktion till romanens publicering, historiska bakgrund och plats i Dickens författarskap. Den engelska originaltexten finns tillgänglig som fri e-bok hos Project Gutenberg, där hela romanen kan läsas online eller laddas ner i flera format.
