Innehåll
En personbeskrivning skriver man genom att visa både hur en person ser ut och vem personen är. En bra personbeskrivning blandar yttre drag som utseende, kläder, rörelser och röst med inre egenskaper som personlighet, känslor och drömmar. I stället för att rada upp adjektiv låter man personen agera och tala, så att läsaren själv förstår vilken sorts människa det är.
Personbeskrivningar är en vanlig skoluppgift och återkommer i berättande texter från de första skolåren till gymnasiet. Samma grepp används av romanförfattare, från Charles Dickens till dagens deckarförfattare, när de ska få en påhittad person att kännas levande.
Vad ska en personbeskrivning innehålla?
En personbeskrivning behöver inte ta med allt, men den bör visa personen från flera håll. Sex delar är bra att utgå från, oavsett om texten är en skoluppgift eller ett kapitel i en roman.
Sex delar i en personbeskrivning
- Utseende: Välj några drag som sticker ut, som en ärrad hand eller ett skratt som syns i ögonen.
- Kläder och föremål: Visa vad personen bär och omger sig med, eftersom saker avslöjar smak, ekonomi och vanor.
- Rörelser och kroppsspråk: Beskriv hur personen går, sitter och gestikulerar.
- Röst och repliker: Låt personen säga något som visar hur hen tänker och talar.
- Inre egenskaper: Visa personlighet, känslor och drömmar genom handlingar i stället för att bara namnge dem.
- Andras reaktioner: Visa hur andra människor bemöter personen, eftersom det säger mycket om personens plats i världen.
Vad är skillnaden mellan yttre och inre egenskaper?
Yttre egenskaper är det man kan se och höra, som längd, hårfärg, kläder och röst. Inre egenskaper är det som finns inuti, som humor, rädslor, drömmar och moral. En bra personbeskrivning använder de yttre dragen som fönster in mot de inre, till exempel när nervositet syns i händerna.
Tabellen ger exempel på ord för olika delar av en person, från ansiktet till känslorna. Välj hellre ett precist ord än tre allmänna.
| Del av personen | Exempel på ord |
|---|---|
| Ansikte: yttre drag. | Fräknigt, fårat, blekt, solbränt, kantigt, runt. |
| Kropp och hållning: yttre drag. | Gänglig, satt, krokryggig, spänstig, rak i ryggen. |
| Röst: yttre drag. | Hes, gäll, mjuk, släpig, dånande, viskande. |
| Rörelser: yttre drag. | Klampar, smyger, rusar, släntrar, trippar. |
| Personlighet: inre drag. | Envis, blyg, generös, snarstucken, lättsam, noggrann. |
| Känslor: inre drag. | Rastlös, bitter, förväntansfull, ängslig, uppspelt. |
Hur beskriver man en person utan att rada upp adjektiv?
Den vanligaste svagheten i en personbeskrivning är en lista som ”Hon var lång, snäll och rolig”. Meningen säger något om personen men ger ingen bild. Försök i stället att visa egenskapen i en handling: den snälla personen lånar ut sin sista tjuga, den roliga härmar läraren så att hela bussen skrattar.
Tekniken kallas gestaltning och bygger på att läsaren drar sina egna slutsatser av det personen gör. En eller två välvalda liknelser kan också göra beskrivningen minnesvärd, så länge de inte tar över texten.
Exempel på en personbeskrivning
Exempeltexten nedan beskriver en påhittad person, morfar Gösta. Lägg märke till att texten nästan inte använder några egenskapsord men ändå säger mycket om honom.
Morfar Gösta har händer som är för stora för hans kaffekopp. Han håller den med två fingrar som om den kunde gå sönder. Kaffet blåser han på långt efter att det har kallnat. Kepsen tar han aldrig av sig inomhus, inte ens vid julbordet.
När någon frågar hur han mår svarar han alltid ”Det knallar”, även den vintern när han låg på sjukhus i tre veckor. Men när barnbarnen kommer på besök står det alltid en full burk kolor på köksbordet.
Läsaren förstår att Gösta är försiktig och lite envis, att han ogärna klagar och att han bryr sig mycket om sina barnbarn. Inget av de orden står i texten, men handlingarna säger det.
Hur beskrev Charles Dickens sina personer?
Charles Dickens är känd för några av litteraturens mest minnesvärda personer. Hans metoder går att låna, även om han ibland överdrev med flit.
Scrooges kyla i En julsaga
I En julsaga kallar Dickens Scrooge för en pressande, vridande, gripande och skrapande gammal syndare. Direkt efter adjektivramsan visar han kylan i handling: Scrooge håller sitt kontor iskallt mitt i rötmånaden och tinar inte upp det en enda grad till jul. Kombinationen av överdrift och konkret bild gör honom omöjlig att glömma.
Miss Havisham i Lysande utsikter
I Lysande utsikter möter Pip Miss Havisham i ett rum där alla klockor har stannat. Hon bär fortfarande sin gulnade brudklänning och har bara en sko på sig. Dickens berättar inte att hon är fast i sitt förflutna, eftersom rummet och kläderna redan visar det.
Uriah Heep i David Copperfield
Kontoristen Uriah Heep i David Copperfield säger hela tiden att han är ödmjuk, men hans kroppsspråk avslöjar honom. Han vrider sig, gnider sina kalla och fuktiga händer och har ögon helt utan ögonfransar. Läsaren förstår att han är falsk långt innan romanen avslöjar hans planer.
Vad är platta och runda karaktärer?
Den brittiske författaren E. M. Forster skilde 1927 i boken Aspects of the Novel mellan platta och runda karaktärer. En platt karaktär är byggd kring en enda egenskap och förändras inte, medan en rund karaktär är sammansatt och kan överraska läsaren.
Forster menade att båda typerna behövs. Han använde just Dickens som exempel på en författare med många platta karaktärer som ändå känns levande. I en egen berättelse bör huvudpersonen vara rund, medan bipersoner gärna får vara plattare och tydligare.
Så skriver du en personbeskrivning steg för steg
- Välj en person: Utgå från någon du känner, någon du har sett eller en helt påhittad figur.
- Skriv en lista: Anteckna utseende, vanor, repliker och föremål som hör ihop med personen.
- Välj ut det mest talande: Stryk det vanliga och behåll de tre eller fyra detaljer som säger mest.
- Visa i handling: Placera personen i en situation där egenskaperna syns i vad hen gör och säger.
- Läs högt och stryk: Ta bort adjektiv som texten klarar sig utan.
Den som arbetar med yngre elever hittar stöd i Skolverkets lärarmodul om berättande texter. Modulen föreslår ett karaktärsschema med frågor om hur en figur ser ut, hur den rör sig och var den bor, vilket fungerar som en bra början även för äldre skribenter.
Vanliga frågor om personbeskrivning
Hur lång ska en personbeskrivning vara?
Längden beror på uppgiften. I en novell räcker ofta några få meningar spridda över texten, medan en skoluppgift om personbeskrivning kan vara en hel sida.
Ska man skriva en personbeskrivning i presens eller preteritum?
Båda fungerar. Presens passar när personen beskrivs som hen är nu, medan preteritum passar när beskrivningen ingår i en berättelse som redan har hänt.
Vad är skillnaden mellan personbeskrivning och miljöbeskrivning?
En personbeskrivning handlar om en människa, medan en miljöbeskrivning skildrar en plats. Båda bygger på samma grepp med detaljer, sinnesintryck och gestaltning. En miljö kan ofta säga mycket om personen som bor där.
Hur beskriver man sig själv?
Utgå från samma delar som i en vanlig personbeskrivning. Välj några konkreta vanor eller händelser som visar vem du är, eftersom exempel säger mer än egenskapsord som glad och ambitiös.
Vad är en karaktärsbeskrivning?
En karaktärsbeskrivning är en personbeskrivning av en figur i en bok, film eller pjäs. I en textanalys förklarar man också hur författaren bygger upp karaktären och vilken roll den har i berättelsen.
Läs mer om skrivande
